Marika Ehn har alltid vetat att hon vill jobba med bildning. Vägen dit har varit varierande. Först ville Marika bli konstnär, sedan filosof, men mitt under filosofistudierna hade livet andra planer och hon stod inför ett svårt vägval.
– Jag blev plötsligt ensamförsörjare för två barn. Min karriär som filosof blev på hälft och jag valde istället att gå tillbaka till min första utbildning som dagvårdare.
Återgången till småbarnspedagogiken ledde till olika roller, först inom småbarnspedagogiken och senare inom bildningen. Hon jobbade bland annat som daghemsföreståndare i Vanda och senast som bildningsdirektör i Ingå.
Trots att återgången till småbarnspedagogiken ledde till en intressant karriär inom bildning, var valet att lämna filosofin svårt.
– Det ändrade helt min riktning i livet och jag undrade länge om jag gjorde rätt val. Men efter flera år har jag insett att man kan vara filosof också inom bildningen. Och att det kanske till och med passar mig som person bättre, säger Marika.
Skapande verksamhet byggde självkänsla
Marika var ett livligt konstnärligt barn. Hon hade utmaningar med inlärningen, vilket färgade skoltiden negativt. I de traditionella läroämnena möttes hon ofta av negativ feedback, men i konsten och skapandet fann hon en motvikt.
Genom konsten fick hon blomstra och för första gången uppleva vad positiv feedback kunde göra för en människas självkänsla. Ett av hennes tidiga minnen av lärande handlar om att få beröm för något hon skapat.
– Det som fastnat starkast är kanske under första eller andra året i grundskolan när läraren läste upp dikter jag hade skrivit . Genom de upplevelserna lärde jag mig inte bara att skriva, utan också att våga. Att tro på mig själv och lita på min egen skapande kraft, och på att jag har något att ge världen, även om de traditionella läroämnena var tuffa.
Marika lyfter särskilt fram två lärare som är hennes förebilder. I lågstadiet fanns en klasslärare som drog dramaklubb och som visade henne hur en vuxen kunde vara. Men den som präglat henne mest mötte hon i högstadiet, när självförtroendet var som lägst.
— I högstadiet hade jag väldigt svårt att se mig själv som kompetent. Det var mycket nytt och abstrakt och jag hade litet förtroende för min egen hjärna som verktyg. Då hade vi vår konstlärare Marina Pimenoff, som på något sätt lyckades tala till den inneboende intelligensen i mig. I henne såg jag en vuxen som var filosof, konstnär och humanist och samtidigt en stark kvinna. Hon sitter nog kvar på min axel än idag.
Verksamhetsledaren ska vara en kulturbärare
Marikas liv har präglats av att ha haft ett utgångsläge med inlärningssvårigheter. Men som vuxen är hon tacksam för hur de svåra upplevelserna också format henne som person. Kreativitet, resiliens och en djup tro på människan är något hon bär med sig in i sin nya roll som GRO:s första verksamhetsledare.
— Den mest värdefulla egenskapen hos mig har nog varit förmågan att se saker från olika synvinklar och leda med medmänsklighet. Den mänskliga faktorn i ledarskapet är en styrka jag har återkommit till gång på gång.
Men ett medmänskligt ledarskap utesluter inte riktning. För Marika handlar det om att vara kulturbärare: att göra de vackra orden i GRO:s strategi konkreta genom eget exempel.
— Verksamhetsledaren sätter trenden för arbetskulturen. Tanken är att suget ska bli tillräckligt stort så att resten också fångas upp. Och sedan handlar det om att fungera som ett lim: att foga samman lösa bitar så att de hänger ihop samtidigt som de ändå behåller sin egen karaktär.
Det är en bild som passar väl för GRO, där självständiga aktörer ska bilda en gemensam helhet. Och för Marika är just gemenskapen husets egentliga kärna.
— Gemenskapen känns äkta i den stunden när den blir större än individen. När man själv är en del av ett pussel och helheten blir betydande just för att den har individer i sig. Den känslan kan vi nog känna igen från många ställen i livet. Och det är den känslan jag vill hämta till GRO, att vår gemensamma mission tillsammans blir större än den egna lilla föreningens eller gruppens bit.
Publikens frågor till Marika
Inför intervjun fick publiken också ställa frågor till Marika via GRO:s sociala medier. Tre teman stod ut: människosyn, bildning och Georgsgatan 18.
Om sin människosyn är Marika rättfram.
— Jag är väldigt mycket en humanist. Det är egentligen ganska enkelt: alla människor är lika värda och vi behöver ta hand om varandra, särskilt de svaga. Och jag tror att tiden för stark individualism börjar vara förbi. Vi behöver återkoppla till att grundstenen för mänskligheten handlar om gemenskapen, om oss tillsammans.
Georgsgatan 18 är inte en okänd adress för Marika. På G18 har hon deltagit både i ledarskapsseminarier och en längre föreståndarutbildning som sträckte sig över ett år.
På frågan om föreningsengagemang lyfter Marika fram Hem och Skola-föreningen i sina barns skola, där hon sitter i styrelsen, samt föreningar kopplade till barnens hobbyer.
Till sist fick Marika en fråga om vad bildning betyder för henne. Hon funderade en stund innan hon svarade.
— Det betyder allt. Det livslånga lärandet. Att använda den inneboende visheten. Att vara nyfiken, forskande, kritiskt tänkande. Att få ta del av det andra har tänkt och vara en del av en existerande kultur och kunskapsbas. Och att sträva efter vishet och medmänsklighet.
FAKTARUTA
Namn: Marika Ehn
Roll i GRO: Verksamhetsledare
Bor: Helsingfors
Det senaste jag lärt mig: Det senaste jag lärde mig är att man inte får övervattna sina plantor. Jag trodde att jag var förutseende då jag lade en ordentlig vattenbädd under varenda kruka eftersom jag inte skulle hinna till växthuset på en vecka. Jag kom tillbaka till mossa på alla krukor och fick köpa plantor istället.